V. 6

Den här veckan har sociala medier mest känts som ett otyg. Uppdrag gransknings reportage om näthat berörde mig väldigt djupt och jag blev arg men faktiskt mest ledsen. Jag undrar om det är så att anonymiteten som internet ger faktiskt driver på hatet och spridningen av den eller om det redan finns och att sociala medier bara helt enkelt blir en plattform för att förmedla det. Många av de "näthatare" som reportrarna konfronterade verkade mena att det inte ju bara var text och att det inte var lika farligt att uttrycka en åsikt via facebook som IRL vilket ju är intressant. Att det som händer online inte "räknas" på samma sätt som i köttvärlden. Samtidigt föds ju mycket positivt med det här. Informationen om det som händer sprids ju som en löpeld genom sociala medier och "motrörelser" som #nätkärlek översvämmar twitter. Förhoppningsvis får det här "den tysta massan" att engagera sig mer så att det inte bara är näthatarna som syns.

En annan reflektion jag gjort den här veckan är hur otroligt snabbt litteratur inom det här området blir föråldrat. Jag skriver min uppsats inom webbkommunikation och språk och hittade en antologi som hette Internet, medier och kommunikation som ju verkligen lät som precis det jag behövde. Tyvärr är boken från 2002 och det som tas upp känns nästintill irrelevant för det som händer i dagens internetsamhälle.

För övrigt har jag läst en bok som heter r Marknadsföring och kommunikation i sociala medier av Lena Carlsson (2010). Jag kan rekommendera den. Den tar upp det jag misstänker att Brian Solis tar upp i Engage men minus alla amerikanska floskler (ursäkta att jag är fördomsfull och generaliserande). Mycket lättläst (tar bara några timmar att läsa) och ger väldigt handfasta råd och tips kring företags språng ut i sociala medier.

Reflektion 1, vecka 5

Jag känner mig lite osäker på hur de här loggarna ska se ut men eftersom det mest ska vara till för vår egen skull så tänker jag att jag bara kör på helt enkelt.

Än så länge är jag inte så imponerad av Brian Solis. De första kapitlena av Engage känns som manuset till ett väckelsemöte. Väldigt mycket klyschor får man ändå säga: "We are the champions", "Engage or die" och så vidare. Jag har läst de första kapitlena och när jag tittar på vad jag antecknat och sen jämför med vad jag antecknat från Lovisa Åblads bidrag i Sociala? Medier? så känns det som att hon på tio sidor sa det som det tog Solis att beskriva på fyrtio. Vissa saker som Solis tog upp fastnade ändå. Att Sociala medier inte handlar om teknologi i första hand utan antropologi, sociologi och etnografi; att ett varumärke på nätet ska ha en persona (hur skulle ditt företag vara om det var en person?) och att det handlar om att genom sociala medier skapa relationer med sina potentiella kunder, inte att marknadsföra nya produkter eller använda det som en annonskanal. Genomgående för de första kapitlena var att det inte går att välja bort sociala medier (Engage or die), både för företag, men även för enskilda personer inom verksamheterna. Det är väl den här digitala darwinismen som genomsyrar hans resonemang.

Lovisa Åblads artikel innehöll ganska mycket av det Solis tog upp. Hon avslutade med "sharing is caring", vilket känns som en bra sammanfattning på det första temat som man kanske kan benämna "humanisering av varumärken".

Jag har även läst Fiske som kändes som en bra grund att börja med. Jag har tidigare läst en del om semantik och är väldigt fascinerad av tankegångarna kring hur vårt språk påverkar hur vi uppfattar världen och måste säga att jag nog i större utsträckning sällar mig till det Fiske kallar semiotiska skolan, jämfört med processkolan. Dock tycker jag att många begrepp som tas upp inom processkolan är användbara. Redundans och entropi känns särskilt applicerbara på till exempel reklam och media i största allmänhet.

Inser också att bokstäverna i mitt namn nästan bara hamnar på vänster sida (ett L har jag ju dock fått och det är ju tur). Har dock aldrig märkt av några aversioner mot mitt tilltalsnamn...